Alperna runt 2020, Seefeld in Tirol

Kalmar till Lübeck fredag eftermiddag och kväll. Sov gott på Hotell Ibiz och rullade sen vidare ner genom Tyskland. Passerade Leipzig och funderade återigen över min släkting på mammas sida som ingick i den Svenska armén tillsammans med Tyskland och Ryssland för att omringa Napoleon 1813 i Leipzig. Svenskarna sparades tydligen och användes mest till truppförflyttningar. Men man kan undra över hur han tog sig från Kålland utanför Lidköping och ner en bra bit söder om Berlin? Gick de eller red de? Hur lång tid tog det? Vi körde Öresundsbron och några andra broar genom Danmark och sen färjan Rödby-Puttgarden. Hur tog sig den Svenska truppen?

Vi hade en enkel resa utan stau eller umleitung, klart väder och enkel körning. Efter drygt 9 timmar började det snöa lite grann. När vi kom till Mittenvald låg nysnön och ett par mil senare var vi i Seefeld och där låg snön, både ny och gammal!! Det är märkligt att man kan glömma hur det är och känns med vinter. Lennart hade bokat rum på Hotell Berghof som vi får berätta mer om längre fram. Hotellägaren uppmanade oss att gå in till stan med en gång för det var Vinterfest. Vi lämnade in bagaet och traskade iväg. Där möttes vi av doften av glüwein, varm korv, gamla låtar som vi dansade till i Chalmers gasque-källare på 70-talet. Sen kom vi till en stor scen med liveband som spelade This is the way to Amarillo, den låten hörde jag hela min första skidresa till alperna, Wagrain 1972. Över alltihopa singlade fina snöflingor som en gullig dekoration. Charmigt och underbart! (Men ibland undrar jag varför Österrikarna bara bjuder på två musikstilar? Antingen är det joddel eller är det 70-talspop!)

Söndag den 19 januari 2020
Snö och sol utanför fönstret. Frukost med birschmüsli och nygjord äggröra. Sen följde en stunds skidpreparering för att lägga på ny tejp innan vi kunde traska bort till Olympia/VM-stadion. Där pågick fortfarande sista delen av "Winter world masters games". Den omfattar en 7,5 km samt 1,5 och 3-mil klassisk, skidskytte, skidhopp, skidorientering kort, lång och sprint, nordisk kombination,. Det häftiga är att man måste vara över 30 år och det är väldigt många seniora seniorer. Det vi såg var
sista etappen av skidorienteringen. Jag skannade igenom resultatlistorna senare och hittade inte många svenskar. Men däremot en kvinna som tävlade för  Rocky mountains orientering club, damer 75 år!  Herrar 85 år hade en startande!

Nåväl, vi gav oss också iväg och kämpade på. Har man enbart rullskidåkning och spinning på 5-8 möh i kroppen är det jobbigt och segt att åka skidor på 1200 möh. Har man inte upplevt det innan är det lätt att tro att man håller på att bli sjuk, inte har tränat på 30 år eller är fullkomligt knäpp i skallen. Efter några slingor i spåret traskade vi hem, åt lite lunch och tvingade oss ut igen. Trots att vi egentligen hade kunnat sova hela eftermiddagen. Vi körde några varv till och avslutade när det var mörkt.

Måndag den 20 januari 2020
Strålande sol, snö på alla träd och så vackert som det bara snö kan vara. Inledde träningen med att tålmodigt skrapa bort den tejp som hade krullat ihop sig till små klumpar under en del av våra skidor. Lennart hade följt någons goda råd att man inte ska rugga upp ytan i steget där tejpen ska sitta. Men då sitter inte tejpen så bra - lärde vi oss igår! Idag tog vi bilen till Leutasch. En finfin dalgång med kilometervis med spår. Vi delade på oss. Jag tog uppvärmning uppåt på slingriga spår och Lennart på dalbotten. Efter våra rundor möttes vi för att äta lunch - men det tog ett tag innan vi hittade något som var öppet. Det blev en gulasch och en topfstrudel och sen var vi på det igen. Vi åkte längre ner i dalen än vi hade planerat. Lite nedförs och medvind gör att det blir schlakmota och motvind på hemvägen. I morgon gör vi tvärtom!

På hemvägen köpte vi kebab och öl som vi proppade i oss i hotellets magnifika trettiotals-lobby. Ägaren kom och berättade om hotellet som är 90 år och har funnits i släkten i 3 generationer.