ALPERNA RUNT 2017, Montafondalen, Gortipohl 2017-01-30 och 31

Måndag morgon lite mulet och den knallblå himlen var borta. Jag hade förlagt mina älskade solglasögon som jag använder både till cykling, längd- och utförsåkning så jag tog med mina ”riktiga” skidglasögon. De ställde till med mer irritation än förbättrad sikt, så jag växlade om och åkte ibland med och ibland utan glasögon. Men det är svårt med flatljus. Vi hade tagit oss till Hochjoch, en bergskam parallell med Nova och Silvretta där vi åkte i söndags. Bergen är branta och taggiga och skidsystemen hänger på bergskammarna. Väl uppe med liftarna åker man en del längs med kammen, runt och emellan stora bergsformationer.

Vi fick fina åk och det var mer och kallare snö här än i Nova. På ett ställe fick man åka genom en lång skidtunnel, knappt 500 m lång, rakt genom berget. Radikalt sätt att få till skidsystemet!

Själva Montafondalen och området är ett område på G. Vi bor i Gortipohl, längre in i dalen ligger Gaschurn, byn innan vår heter St Gallenkirch och sen kommer Grasjoch Tal och lite längre bort ligger Gargellen.

Så kom tisdagen som vi har sett närma sig på väderutsikterna med massa plusgrader och regn. Fyra plus på morgonen och vått ute. Vi drog iväg i alla fall och tog skidbussen upp till Gashurn och upp med kabinen. När vi var på väg in till kabin var det plötsligt en kille i 10-årsåldern som slängde iväg sina skidor, rusade rakt in och skrek något. Sen kom han tillbaka med lillebror i handen. Lillebror var så liten att han hade gått rak under spärren och följt med alla andra och var på väg att kliva på kabinbanan själv. Men han hade en rådig storebror som fixade till det.

Innan mellanstationen började regnet blandas med snöflingor och ganska snart var det bara snö. Massor med snö. Det blev tjockare och tjockare med snö i luften och när vi kom upp var det rena paradiset. De första åken höll vi till i backarna eftersom de inte var helt uppåkta än. Men sen flyttade vi ut utanför och plöjde runt i nysnön som glada barn. Vi åkte om och om igen i samma område, ibland lättade molnen och då fick vi lite grepp om hur det såg ut runt oss. Ibland snöade det så att vi var tvungna att hålla oss inne i backarna för att hålla koll på var käpparna stod så att vi inte skulle åka vilse. Plötsligt hamnade vi i en fun-park som ingen hade åkt i så där fick vi all nysnö för oss själva och ett annat åk gjorde vi genom en bäckravin (utan att hamna i bäcken) och plöjde upp och ner på sidorna som vi gjorde med barnen i Storlien på 80-90-talet.

Snön firade vi med Kaiserschmarrn till lunch, pannkaka skuren i bitar med florsocker och äpplemos – härligt. Sen fortsatte vi åka ett par timmar till.  I nedre delen av backarna blev snön väldigt tung och våt så det sög rätt bra i låren. När vi åkte ner och inte såg mer än två-tre käppar framför oss bestämde vi oss för att avsluta med kaffe och kabinen ner. Vi var ganska våta utanpå och kände oss som glada barn som hade varit ute och lekt en hel dag i snön.

Tillbaka på pensionen duschade vi och gick sen ut i värdparets lilla gårdshus där de bjöd på någon sorts varm fruktdryck spetsad med rom. De andra gästerna var också där och allt ackompanjerades av Österrikisk joddlarmusik.

.

Alperna runt 2017, Silvrettasjön

Äntligen alpint i Montafon. Lite sega på morgonen kom vi äntligen iväg. Det finns flera liftar som tar en upp i systemet och vi valde en som inte alls tog oss upp i systemet. Orten heter Partenen. När vi hade löst våra liftkort så upplyste damen i kassan att det finns inte så många liftar däruppe. Det finns en buss och en släplift. Då insåg vi att vi var i princip de enda med alpin utrustning, alla andra var gångklädda. Men vadå? Stället ska väl ses ändå.

Liften upp var en tämligen ålderstigen kabin, som enligt skylten skulle vara byggd 1994. Det var nog det år den flyttades från förra stället till hit. Mera korrekt gissning för ursprung hamnar på 60- eller 70-talet någon gång. Om vi i Obergurgl hamnade i en seniorvecka vad gäller åkare så är Montafon en seniorort vad gäller liftar. Väl uppe så väntade buss, det var enda alternativet. Och plötsligt händer det...

Till slut kom vi fram till Silvrettasjön. Härifrån kan man se den berömda toppen Piz Buin som gett namn åt den välkända solkrämen piss-brun. Utsikten över sjön var sagolik och enligt väderrapporter så är detta sista dagen vi kan visa en sol-alp-snö-bild. Regn är förutspått för de närmaste dagarna.

Sol över Silvrettasjön

Vi åkte två åk i släpliftbacken. Det tog väl kanske 10 minuter. Sedan var det dags för paus. Skidorna fick värma sig i solen och vi uppsökte hotellet.

Skidor i sol

Medan skidorna solade sig så fokuserade vi på österrikisk kroppsbyggardiet.

Österrikisk kroppsbyggardiet

Klockan var strax före tolv och vi tyckte det var dags att åka tillbaka och ta oss till ett något större ställe för skidåkning. Det visade sig då att bussarna hade lunchpaus mellan 12-13. Det hade den enda liften också. Det fick bli en timmas strosande i området. Sjöarna här är egentligen dammar i någon kraftverksanläggning. Troligen är det kraftverket som har byggt alla vägar och tunnlar. Det är dessutom de som driver busslinjen. Lite byggen pågår här och där. Deras by ser ut som någon sibirisk anläggning.

Kraftverksbyggarbyn på vidda

Sammanfattningsvis fick vi en fantastisk utflykt till ett sagolikt vackert område. Vi fick också välbehövlig vila efter tre dagars löpträning i spår. Om man har rätt utrustning, guide och mera snö kan man gå flera fina turer i området. Kanske en annan gång.

Vid 13-tiden for vi tillbaka med bussen och åkte till Gaschurn. Där tog vi en kabin och kom upp i det riktiga systemet. En snabb lunch till tonerna av österrikisk industrimusik och sedan några fina åk innan dagen var slut. Även här är snön stenhård med snöfläckar. Jag tycker det är ovanligt mycket sådant i år. Kan det vara snöbristen som tvingar fram detta? Tack för våra nya skidor som gör att det går att åka även på lite tuffare underlag. Gondol ner - buss hem. Aftonvard på rummet bestående av ostar från Blekinge, salami från Les Menuires och Falu Rågrut. Nersköljt med lokal öl.

Alperna runt 2017, Montafondalen, Gortipohl 2017-01-27 och 28

Så var det andra och tredje dagen på vårt seriösa träningsläger. Frukost i den lilla frukostmatsalen tillsammans med idel tyskar. Det mesta man kan önska och orka äta och sen ut och valla skidorna. Igår kortade jag fästvallan för att få bättre glid och det hjälpte lite – men det känns ändå inte bra.

Vi siktade in oss på en god lunch i en liten restaurang vid övre änden av spåret. Kämpa, kämpa, varv på varv. När vi hade åkt så långt vi tänkt oss åkte vi upp till restaurangen, tog av skidorna för att kliva in. Låst! Stängt! Jättestängt! Då fick jag brutalt lära mig att ”ab” betyder från och inte till på tyska. Utanför restaurangen stod det att det var öppet ”ab 17.00”.  Eftersom vi inte hade energi kvar att vänta i två timmar, Lennart var närmare väggen än eufori, var det bara att hasa sig tillbaka till hotellet och käka ostkakan som var kvar i kylväskan. Inte så tokigt det heller. Även om vi drömt om både gulaschsoppa, apfelstrudel, kaisersmarren och allt annat gott man kan tänka sig. Kvällen tillbringade vi med ”På spåret” och en serie youtubefilmer om carvingåkning och längdåkning.

Finfina spår i Montafon

Samma ritual idag – men lyckades komma ut lite tidigare. Vi är inte världsmästare i snabba morgnar. Idag var det lite mildare, igår låg temperaturen på fyra minus eller kallare hela dagen. Idag var det väl fyra minus när vi gick ut och upp mot nollan och över efter lunch, men snön är så kall och spåren så fina att det är inget problem.

Efter Lennarts energin-tog-slut-bekymmer igår hade vi laddat ryggsäcken med varmt te, varsin coca-cola, energibars och en macka till Lennart. När jag hade åkte två-tredjedelar av våra varv mötte jag Lennart och då var mungiporna på en helt annan plats än igår. Det lyste om honom och skidåkningen fungerade jättebra. Coca-cola är jätte-bra som energidryck, men man ska nog ha något salt också. Trots chipsen (!) efteråt höll han nästan på att få kramp både här och där. För egen del tampas jag till och från med min vänstra ryggmuskel, någon filé av något slag, som jag har problem med sen ryggoperationen för fem år sen. Men det lustiga var att den blev också lite snällare när den fick coca-cola och energikaka, så nåt kemiskt är det…

Efter dusch och chips åkte vi runt berget till Gargellen för att boka en tur med bergsguide – men det blir nog inget med det. Det är för mycket skare och för lite lössnö. Annars finns det en ”enkel” tur runt berget ”Madrissa” som avslutas i Klosters i Schweiz. Eftersom väderprognosen inte lovar mer snö i veckan som kommer får vi nöja oss med solsken och utförsåkning i backarna. Och det duger ju ganska långt.

Kvällen avslutade vi på en restaurang som hade intermittent el i köket. Det innebar att ibland släktes hela restaurangen ned och servitören gick omkring med sin mobil och lyste upp för gästerna. Till slut var jag på väg att få ett tonårs fnissanfall när hela min fläsksteksskiva slant iväg och hamnade i soffan.  

ALPERNA RUNT 2017, Till Montafondalen

Avslut i Obergurgl. Vi lämnade vår fina lägenhet, där vi kunde äta vår kvällsmat och spara kostnaden för fyra restaurangbesök.

Lägenheten i Obergurg

Planen var att köra några km i skidspåret i Untergurgl och sedan fara vidare. En snabb titt i spåret sa att det bitvis mera var en tvåfilig grusväg än ett skidspår. Gärna stenslipning, men bara när vi själva vill. Bättre vill vi ha så vi for vidare. Nästa mål Sankt Gallenkirch i Montafondalen. På vägen passerade vi Zams där vi vandrade med Jan G och Birgitta för fyra år sedan. Vi kom nerdansande från berget till höger på bilden.

Vägen förbi Zams - annars mest en tunnel

Montafondalen är en lite dold pärla för svenskar än så länge, men kommer säkert att bli mera känt efter hand. Man åker sakta och lungt i en slingrande dal tills man når sitt boende. För vår del en liten pension med några rum och frukostservering. Vi blev mottagna av värdparet med kaffe och lite kunskap om trakten. Utanför huset går det ett skidspår på runt 7 km. Men först lite lunch på balkongen.

Spåren var superfina. Inte slitna, bra fäste och fint glid. Vackert som bara den längs med en fors. Summa 17 km innan kylan kom krypandes. Ett klart lyft jämfört med spåret i Untergurgl.

Trevlig middag på kvällen där vi hamnade brevid ett holländskt pappa-dotter-par. Ett sådant där möte som ger ett trevligt samtal och förhöjer dagen. Nu ska vi sova ett tag och hoppas på en fin frukost imorgon.

ALPERNA RUNT 2017, Ötztal, Obergurgl och Hochgurgl 2017-01-25

Dagen började ganska segt, turåkningen på stighudar igår satt kvar i benen. Men när vi väl kom igång fastnade vi i en riktigt bra, lång, hyfsat brant och underbar, folktom backe som vi ägnade många åk. Vi tog möjligheten att ligga och träna stil och åkning som vi sällan har gjort tidigare. Böja benen, sätta i kanterna, runda svängar utan sladd, händer och armar rakt fram och på samma höjd. Många träningsåk blev det. Till slut åkte vi upp till topphyttan på Wurmkogel och drack espresso med utsikt över Ötztal på ena sidan och Italien på andra hållet.

Hochwurmkogel 3040 möh, stenbocken tittar ut över Ötztal

Ner igen och fortsättning på intensivträningen och energipåfyllning med gulaschsoppa på den nybyggda ”Top Mountain Crosspoint”.  Där finns även ett motorcykelmuseum vilket sannolikt lockar alla motorcykelåkare som passerar över Timmelsjoch på sommaren.

Jättefin restaurang med stort soldäck god mat och bra kapacitet på det mesta utom på den nya personalen som hade missat logistiklektionerna. Det innebar att de missade att ta vår beställning av blåbärsstrudel – men den får vi väl äta någon annan stans J.

Utomhusmuseum om "schweizertallen"

 Vi avslutade eftermiddagen med ytterligare träningsåk på ben som började bli utåkta efter all ”jägarvila”. Vi kom i alla fall med sista kabinen i tvärliften. Liftkillen muttrade när han slängde igen liftingången efter oss och stängde för dagen. Över till sista backarna hem där vi fick åka nypistat eftersom pistmaskinerna redan hade gått igång. Det gjorde att vi insåg att det där med att vara först ut på morgonen är överskattat, man kan lika gärna avsluta dagen med manchester.

Vi gjorde samma skojiga iakttagelse idag – seniorvecka!!! Ibland får vi känslan av att så här är det nog i de svenska pensionärsbyarna på Spanska sydkusten. Vi delade liftkabin med ett par som var mer än styvt sjuttiofem år. Mannen åkte bräda…. När vi avslutade nere i byn kom en äldre man bärande på ett par skidor, han hade vanlig klädsel, en bit efter kom en dam aningens linkande. Damen hade skidkläder, pjäxor och hjälm och såg ut som om hon hade åkt hela dagen – hon var rejält över sjuttiofem. Åka skidor kunde hon – men hennes man fick gärna bära skidorna från backen.

ALPERNA RUNT 2017, Turat i Obergurgl

Tredje dagen och fortfarande strålande sol. Inget liv från tillfrågad bergguide om tur. Så då får vi ordna något själva. Efter tips från Helena S så bestämde vi oss för Schönwieshütte en bit från byn. Det är en lagom lång tur för premiäranvändning av turutrustningen.

Först iväg till ett ställe i backen där Ortovox har ordnat en övningsplats för lavinsökning. De har grävt ner fem sändare som "offer" i snön och sedan har man max 20 min på sig att hitta dem. Vi hittade var sitt "offer" på fem minuter så det får vara OK.

Från övningsplatsen går en led uppåt till Schönwieshütte. På med stighudar och bindningar i gå-läge.

Efter en trekvart i omväxlande lössnö och tilltrampat så kom vi fram till en trevlig hytta mitt ute i snön.

Svettiga och varma klev vi in och beställde en rejäl portion mat. Vi serverades ett berg av stekt potatis med bacon och två stekta ägg. När vi ändå höll på att äta så kompletterade vi med att dela på en apfelstrudel också.

Drabbade av total alpkoma avslutade vi dagen med några tunga åk svarta backarna och sedan hem till hotellet.

ALPERNA RUNT 2017, Ötztal, Obergurgl 2017-01-23

Klockan ringde kl 07.00 och vi snoozade lugnt vidare till tio i åtta…. Det är skönt att sova efter många timmar på autobahn och kämpigt längdpass i uppförsspåret i Zwieselstein. 2 mil på samma tid som tre, och som kändes som tre mil, måste väl ge samma träning?

Vi bor i en liten lägenhet med eget pentry. Frukosten serveras i Brosers frukostpension vid huvudgatan. När vi kom ut på morgonen fick vi hälsa på ett gäng glada haflingerhästar.  De var utsläppta på morgondans i snön med kyrkan som bakgrund. Härlig frukost och sen upp och köpa liftpass. Både jag och Lennart är seniorer här och dessutom har de lågsäsong hela januari så vi kom undan rätt bra.

Solen strålade på alla bergstoppar runt omkring, men byn får nog inte mycket sol under januari. Bergen är brutala och vilda. Vi passerade här sommaren 2013 och då fortsatte vi över passet, Timmelsjoch, in i Italien. Själva passet är stängt vintertid. Fortfarande vallar man tusentals får från Italien och över passet varje försommar och tillbaka på hösten. Det var också här som två turister hittade Ötzi-mannen för 25 år sen. Han levde här för över 5000 år sen och kan också ha varit fårbonde – svindlande!

Utsikt mot Italien

Vi har haft en riktigt skön skiddag, stilla, kallt och strålande sol. Inga särskilda liftköer och bra med plats i pisterna. Efter ett tag insåg vi att vi inte är ensamma seniorer. Det är fullt med äldre människor i backarna och vi är definitivt inte äldst – tvärtom. Dessutom är det välskolade skidåkare men av en äldre årgång än vi brukar åka tillsammans med annars.

Våra nya skidor är helt underbara att åka på. Vi har stått på rätt bra genom hela systemet från Obergurgl över till Hochgurgl och avslutade med ett antal åk i två fina svartbackar överst i Obergurgl innan vi åkte ner i skuggdalen och till hotellet.

Alperna runt vintern 2017

Nu är vi äntligen på väg. Fem års drömmar ska förverkligas. Maria och Lennart ska skibumma i sex veckor. Vi hoppas på mycket snö, mycket sol och härlig åkning.

Resan var en tunnel genom Tyskland. Autobahn i kubik och två övernattningar.

Vi möttes i Ötztal av en strålande sol.

Vi passerade Sölden och stannade i Zwieselstein. Där finns ett sjukilometers längdspår som är obetydligt längre än 5 km. Spåret är ganska kuperat och vallan inte den bästa så tid och ansträngning efter fyra varv motsvarar mera tre mil än två.

Men vem klagar när det ser ut så här.

Imorgon köper vi liftkort och packar upp laggarna!

Det kommer mer om resan så spana in på bloggen ofta.