Långsam frukost för mig och lite snabbare för Jonas och
Eva-Katarina som åkte tillbaka till Innsbruck.
Lennart och jag packade ihop och åkte vidare upp i Val
di Fassa till Campitello. Utefter vägen såg vi mer av stormens förödelse efter bergväggarna. Jag trodde inte att det kan vara möjligt att ta hand om all den stormfällda skogen på de branta sluttningarna. Sen upptäckte jag att det bara var rotvältor på stora ytor och skogsmaskiner långt, långt upp. Så imponerande!
Jag var helt slut. Vi fick vårt hotellrum och
jag somnade med en gång och sov i över två timmar och hade nog kunnat sova ändå
längre. Vår plan var att ta fram utförsskidorna och ta liften upp i systemet.
Men eftersom det inte var så många timmar kvar av eftermiddagen tog vi
längdskidorna igen.
Hur obegriplig är tillvaron!? Nu var det
återigen kalla, hårda spår, minusgrader och solsken!! Vi stakade/gled upp till
Canazei och ner en bit nedanför Campitello utan större ansträngning! Tänk vad "om" och vädret ställer till med! "Om" det hade varit färre i startgrupperna och "om" det hade varit samma väder som förra veckan och idag. "Då" hade jag åkte på under
8 timmar!!!!
Vad trevligt ni skriver! Så sant så sant om inte "om" hade varit. Vi har haft två dagar med skruttväder men idag stiger hoppet om sol och slalom. 🌞😁
SvaraRadera