Alperna Runt 2020, 28-29 januari

Tisdag 28 januari

Härlig frukost på Hotell Villa Rosa med underhållning i form av fem italienska familjer. Christian ca 5 år äter enbart Nutella till frukost, men varför inte? Nötter är väl både gott och nyttigt. I köket härskar en kort, kvadratisk dam som med hög röst talar om hur allt är och hur allt ska vara.  Hon kompletteras av en lång, trådsmal, yngre kvinna som är totalcharmig. Vi har roligt både vid frukost och middag.

Vädret denna januarimorgon var mer furiöst än charmigt. Men trots vindvarningar gick kabinen och vi åkte upp till Col Rodella. 

Sikten var mer eller mindre obefintlig men vi åkte över till Belvedere ovanför Canazei och molnen lyfte från marken och åkningen blev bra.

I en lift pratade vi skog och storm med en skidlärare. Han berättade att det vi sett av stormfälld skog inte var hela effekten av stormen. Stora delar av skogen har blivit instabil och träden faller fortfarande, nästan ett och ett halvt år senare. Snacka om utmaning för skogsägarna.

När vi hade bestämt oss för att avsluta med två åk till, åkte jag ut i backen samtidigt som det kom en kraftig vindstöt eller tog den slut eller var det en isfläck – jag vet inte. Men skidorna försvann under mig och jag åkte på sidan en lång bit nedför backen. Jag slog i höften ganska hårt, men under färden ner bestämde jag mig för att bara åka på isbarken tills någon lös snö stoppade mig.  Sen tog det ett tag innan jag tog mig upp på fötter och hade känt att det inte var något som hade gått sönder. Bara en rejäl smocka. Vi struntade i sista åket och tog kabinen ner. Sen självmedicinerade jag med ormsalva, voltaren och en timma sömn. Dagen avslutade vi med ytterligare en middag med italiensk Fellini-underhållning.

Onsdag 29 januari

Obegripligt nog fungerade både ben och höft bra. Ömt naturligtvis och ont när jag lyfter benet i trappan – men inte värre än fullt uthärdligt.

Solsken, solsken, solsken. Och dessa berg som jag bara kan älska!

Kabinen upp och riktning österut mot Arrabba.

Dessa härliga långpassager som vi har åkt så många gånger. Flera liftar är utbytta sedan sist och flera har tillkommit. Vi fortsätter ovanför Arrabba och vidare mot Marmolada. Passerar nedförslöpan där Anton gjorde en volt med brädan för många år sedan. Trädgårdsstolsliften är fortfarande kvar. Vi fortsätter i dalgången nedanför Marmolada-glaciären till salsiccia-restaurangen. Men idag blev det pizza! Härlig Napoli med sardeller och kapris från vedeldad ugn.

Tillbaka igen. Det kallnar fort i skuggan och vi fryser rejält på tillbakavägen. Men eftersom de har byggt nya liftar går det väldigt smidigt att ta sig upp i systemet jämfört med förr.

Dagens liftsamtal blev med två män från Biarritz. Först pratade vi bindningar och sen berättade de att Frankrike bara är regnigt och om man bor i Biarritz kan man bara gå till plagen mellan kl 8 och 9 på morgonen – sen blir det för mycket folk! Eventuellt är september uthärdligt....