lördag 25 januari 2020

Alperna runt 2020, Cavalese


Torsdag den 23 januari.
Efter ytterligare en härlig frukost med nygjord omelett och allt annat man kan önska sig men inte orkar äta lämnade vi Seefeld. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka till det här härliga hotellet och de exelenta skidspåren någon mer gång. 












Jonas och Eva-Katarina åkte tåg och buss till Cavalese på onsdagskvällen. Nu var de med PWT-travel uppe på högre höjder för att känna på snön i Lavazè. Vi navigerade uppför serpentinvägar och genom skogar som drabbades hårt i en storm hösten 2018. Det såg ut som stora kalhyggen men marken bestod helt och hållet av rotvältor. Vi passerade flera stora timmerupplag, så stormen måste ha tagit som vår ”Gudrun”. I Lavazè träffade vi Jonas och Eva-Katarina som precis hade kommit dit och sen gled vi runt på fin-fina spår med blå himmel i solsken.



Efter lagom mycket träning fortsatte vi ner till Cavalese och vårt nästa hotell. Det ligger precis bakom målet vilket kan bli ganska behagligt på söndag kväll.

PWT travel har 500 deltagare från Finland, Norge och Sverige! Vi bor på ett antal olika hotell. Hos oss bor det mestadels norrmän och en del svenskar.


I Cavalese är hela byn dekorerad och förberedd för söndagens målgång. Norska, svenska och finska flaggor dominerar, precis som språket på dem vi möter.


Fredag den 24 januari
Upp och hoppa igen! Idag bjuds det på skidåkning i Seiser Alm. Det ligger på platån rakt ovanför Cavalese, men för att komma dit måste man åka tillbaka ner i Adigie-dalen ut på motorvägen och upp igen på norra sidan om massivet. Det innebar att vi hade 1 ½ timma i buss dit - och hem! Men det var det värt. Området är nog bland det finaste och mest idylliska man kan tänka sig, både sommar och vinter. Där finns skidspår av olika längd och svårighetsgrad och vi roade oss tillsammans med folk från många andra länder.


I fonden på platån ligger Langkofel och Plattkofel. Där var vi för drygt 10 år sedan med delar av vår familj. Vi gick upp från öster ner i grytan och sen klättrade vi på höger insida för att komma upp till kammen. Vi var utrustade för ”klettersteig” med selar och hjälmar – men det saknades vajer och möjlighet att säkra sig. Så till slut var vi tvungna att vända och sakta ta oss ner igen. Det är ett spännande minne som gör sig påmint när vi ser bergsformationen igen. Och fortfarande kittlar tanken att det skulle vara spännande att komma hela vägen upp.




Denna gången blev det ingen bergsklättring utan vi höll oss i spåren och avslutade med lunch i solskenet innan det var dags att återvända med kabinen ner till bussen.



fredag 24 januari 2020

Alperna runt 2020, Hotell Berghof Seefeld




Siegfried Mazagg
var en Österrikisk arkitekt utbildad i Bauhausskolans form och arkitektur. Han föddes 1902 och dog 30 år gammal. Han verkade i Tyrolen och ritade mängder av projekt där en del blev byggt, bland annat i Innsbruck och Seefeld. Han ritade detaljerat och med stor omsorg om detaljer i hus, inredningar och möbler. Han var också en stor karikatyrtecknare, men jag gissar att han inte var någon större älskare av skidåkning.


Hotell Berghof byggdes 1930 och är alltså 90 år i år. Det är tredje generationen i samma familj som äger det. Det är renoverat och underhållet under åren och många av de ursprungliga detaljerna finns kvar.  Det är skyddat av någon form av kultur- byggnadsskydd från myndigheterna.



Lobbyn är inredd i mörkbetsad faner/plywood,  golvet är i ekparkett och ligger i rutor på diagonalen och möblerna är ursprungliga.



Köket fungerar numera enbart som ett tillredningskök för frukost och hela inredningen där är också intakt.

Exteriört är det mörkbetsad fjällpanel och vit puts. På tornet som är putsat är det förskjutningar i putsytorna och frilagda enstaka stenar, ibland två och två, som dekorationer i väggytan.


Så – för den som gillar att bo på ett arkitekturhistoriskt intressant hotell där man upptäcker nya detaljer hela tiden kan vi varmt rekommendera Hotell Berghof.


onsdag 22 januari 2020

Alperna runt 2020, 21-22 januari, Leutasch

Tisdag
Leutasch var så bra igår så det gjorde vi om igen. Denna gången började vi i andra ändan av dalen, längst ner. Då var det motvind först och lättåkt på slutet. När vi kände oss färdigtränade ställde vi bilen med vindrutan mot solen, öppnade takluckan och hade lyxlunch med köpemackor.

Mätta och belåtna besökte vi ortens Alpenbad, lekstuga för stora. Alla sorters bastu, kalla och varma bad, vattenfall med dundermassage, utomhuspool mm.


 





Rena och fina lämnade vi badet och hittade ett meddelande från Jonas, Eva och Alvi att de hade åkt till Seefeld för flera timmar sedan att träffa oss. Fick bli gemensam middag med märkligaste rätten "bananfocaccia med chokladfondant". Det påminde mig om glädjen på frukosten i lördags morse på IBIS hotellet med nutellapumpen, samma sort som Berlin.



Onsdag
Telefon från Eva mitt i härliga frukosten när vi kämpade med var sin omelett stor nog för två. "Hej, vi sitter på tåget till Seefeld och tänkte åka skidor med er." Ojdå, full fart med tandborsten och iväg. Idag fostrande upp- och neråkning med omeletten som barlast.


Skidmuseum från legendarer i spåret, M. Agestam till vänster

På bergets topp vid Ferienheim Wildmoos fyllde vi på med Käseknödl mit Sauerkraut efter rekommendation av Utemagasinet. Den fick vara barlast på återfärden.


måndag 20 januari 2020

Alperna runt 2020, Seefeld in Tirol

Kalmar till Lübeck fredag eftermiddag och kväll. Sov gott på Hotell Ibiz och rullade sen vidare ner genom Tyskland. Passerade Leipzig och funderade återigen över min släkting på mammas sida som ingick i den Svenska armén tillsammans med Tyskland och Ryssland för att omringa Napoleon 1813 i Leipzig. Svenskarna sparades tydligen och användes mest till truppförflyttningar. Men man kan undra över hur han tog sig från Kålland utanför Lidköping och ner en bra bit söder om Berlin? Gick de eller red de? Hur lång tid tog det? Vi körde Öresundsbron och några andra broar genom Danmark och sen färjan Rödby-Puttgarden. Hur tog sig den Svenska truppen?

Vi hade en enkel resa utan stau eller umleitung, klart väder och enkel körning. Efter drygt 9 timmar började det snöa lite grann. När vi kom till Mittenvald låg nysnön och ett par mil senare var vi i Seefeld och där låg snön, både ny och gammal!! Det är märkligt att man kan glömma hur det är och känns med vinter. Lennart hade bokat rum på Hotell Berghof som vi får berätta mer om längre fram. Hotellägaren uppmanade oss att gå in till stan med en gång för det var Vinterfest. Vi lämnade in bagaet och traskade iväg. Där möttes vi av doften av glüwein, varm korv, gamla låtar som vi dansade till i Chalmers gasque-källare på 70-talet. Sen kom vi till en stor scen med liveband som spelade This is the way to Amarillo, den låten hörde jag hela min första skidresa till alperna, Wagrain 1972. Över alltihopa singlade fina snöflingor som en gullig dekoration. Charmigt och underbart! (Men ibland undrar jag varför Österrikarna bara bjuder på två musikstilar? Antingen är det joddel eller är det 70-talspop!)

Söndag den 19 januari 2020
Snö och sol utanför fönstret. Frukost med birschmüsli och nygjord äggröra. Sen följde en stunds skidpreparering för att lägga på ny tejp innan vi kunde traska bort till Olympia/VM-stadion. Där pågick fortfarande sista delen av "Winter world masters games". Den omfattar en 7,5 km samt 1,5 och 3-mil klassisk, skidskytte, skidhopp, skidorientering kort, lång och sprint, nordisk kombination,. Det häftiga är att man måste vara över 30 år och det är väldigt många seniora seniorer. Det vi såg var
sista etappen av skidorienteringen. Jag skannade igenom resultatlistorna senare och hittade inte många svenskar. Men däremot en kvinna som tävlade för  Rocky mountains orientering club, damer 75 år!  Herrar 85 år hade en startande!



Nåväl, vi gav oss också iväg och kämpade på. Har man enbart rullskidåkning och spinning på 5-8 möh i kroppen är det jobbigt och segt att åka skidor på 1200 möh. Har man inte upplevt det innan är det lätt att tro att man håller på att bli sjuk, inte har tränat på 30 år eller är fullkomligt knäpp i skallen. Efter några slingor i spåret traskade vi hem, åt lite lunch och tvingade oss ut igen. Trots att vi egentligen hade kunnat sova hela eftermiddagen. Vi körde några varv till och avslutade när det var mörkt.

Måndag den 20 januari 2020
Strålande sol, snö på alla träd och så vackert som det bara snö kan vara. Inledde träningen med att tålmodigt skrapa bort den tejp som hade krullat ihop sig till små klumpar under en del av våra skidor. Lennart hade följt någons goda råd att man inte ska rugga upp ytan i steget där tejpen ska sitta. Men då sitter inte tejpen så bra - lärde vi oss igår! Idag tog vi bilen till Leutasch. En finfin dalgång med kilometervis med spår. Vi delade på oss. Jag tog uppvärmning uppåt på slingriga spår och Lennart på dalbotten. Efter våra rundor möttes vi för att äta lunch - men det tog ett tag innan vi hittade något som var öppet. Det blev en gulasch och en topfstrudel och sen var vi på det igen. Vi åkte längre ner i dalen än vi hade planerat. Lite nedförs och medvind gör att det blir schlakmota och motvind på hemvägen. I morgon gör vi tvärtom!







På hemvägen köpte vi kebab och öl som vi proppade i oss i hotellets magnifika trettiotals-lobby. Ägaren kom och berättade om hotellet som är 90 år och har funnits i släkten i 3 generationer.

torsdag 9 januari 2020

Alperna runt 2020, Maria och Lennart on tour igen.

Nu börjar det dra ihop sig till nästa resa. Huvudpunkter är att köra två långlopp, Marcialonga och Toblach-Cortina. Efter dessa ska det bara var skön utförsåkning.

Första stopp blir i Seefeld in Tirol. Där ska vi försöka få lite snö under skidorna innan Marcialonga för någon snö i Kalmar lär vi inte få se innan avfärd. Den vidare planen kan ni se på kartan nedan. Håll utkik efter flera inlägg efter hand.