Alperna runt 2017, två dagar i Dolomiterna 2017-02-26 och 27

Söndag 2017-02-26

Fasching är något som inträffar innan fastan börjar i en del länder. Den är ganska påtaglig i Dolomiterna. På tisdag  är det själva faschingdagen, men hela denna vecka är massor med folk lediga från skolor och arbete. Det märktes på köerna till liftarna. Efter att ha påbörjat vår tur i lågsäsong med fåtal människor i liftarna så är vi nu inne i värsta högsäsongen. Dagen startade med en tysk familj som stod i bredd och spärrade insteget till lilften i väntan på tre lediga platser. Det inträffar inte om man står i slutet av påfyllningen av kabinerna. Till slut kunde jag pressa mig förbi och dagens åk kunde börja. Vi bor i St Cristina i Val Gardena. Förra året gjorde vi en härlig tur över Sellamassivet med bergsguiden Giuliano från Canazei. Så dagens mål var att åka över dit och se om han var på sitt kontor. Snöläget i backarna är bra och snön är fin att åka på, men det är skralt utanför pisterna. Vi kom ner till turistkontoret i Canazei och fick veta att Giuliano inte skulle komma förrän på sen eftermiddag. Det fick bli ett samtal istället.

Efter ett antal åk i favoritpisterna ovanför Canazei så blev det lunch på toppen av Belvedere, med utsikt över backen upp till liften. Mycket folk och "stau" i köket gjorde att vi fick vänta ett tag. Det gjorde inget för vi fick njuta av några scener som spelades upp framför oss.

Först kommer en man gåendes förbi restaurangen med visst besvär. Han får liksom inte någon längd i stegen. Till slut upptäcker han att skidkängorna är ihopknäppta med kardborrebanden som ska vara kring vaden. Såg rätt kul ut.

Nästa scen. En äldre judisk man kommer tungt gående i snön. Han är klädd i lång svart yllerock, kippa på huvudet och de typiskt judiska hårlockarna. Han går fram till en solstol, som vi bara ser ryggen på. Där reser sig hans hustru, iförd turban och en stor vid päls. Mannen drar en 30 cm hög pälsmössa över öronen och paret vandrar i sakta mak upp mot kabinliften som ska ta dem ner till byn. Efter ett tag släpper kvinnan ner sin handväska i snön och släpar den efter sig som en rullväska fast utan hjul. Den sakta vandringen uppför går mitt i pisten där alla skidåkare som kommer från liften får snyggt runda dem. Till slut försvinner de i fjärran.

Sista scenen är en flicka som poserar för pojkvännen. De är rätt gulliga och här kan vi inte låta bli att ta en bild. Det kunde vi inte med att göra på det judiska paret. Pisten man ser till höger på bilden är den som det judiska paret travade upp mitt i.

Väl hemma så ringde vi Giuliano och fick bara besked att det inte går att tura i området nu. Det är för lite snö. Ingen snö på Sella och ingen snö på Marmelada. Vi får ringa tillbaka om det skulle komma ett snödump. Visserligen kan det eventuellt snöa på tisdag, men dump lär det nog inte bli.

Måndag 2017-02-27

Jo det var mycket folk i liftar och pister på söndagen. Men det var ett intet mot vad som visade sig på måndagen. Kloka och förutseende så fortsatte vi med skidbussen till nästa by, Selva-Wolkenstein, för att slippa köerna i första liften. Det var ingen höjdare. Vi tog skidbussen kl 9:20. Kl 11:40 så hade vi åkt tre liftar och två backar emellan dem. Lift nummer ett hade en 70 m lång kö ut på trottoaren. Nästa liftkö fyllde en gångbro över hela gatan. Den gick att korta om man inte tog gångbron utan övergångsstället under bron istället. Det fanns ingen snö vid insteget till liften utan man fick gå på gummimatta och sedan en iskana sista biten.

Insteg till sittliften i Wolkenstein

Tredje liften var värst. En lift med 10-sits-kabiner. "Kön" bestod av en osorterad hög på ett par hundra personer som alla strävade mot ingången med fyra liftkortsläsare. Jag lyckades bäst genom att manöverera förbi några stadiga ryssar, men Maria hade otur. Hon hamnade framför ett gäng danskar som trodde att man kom fortare fram om man trycker hårt på personen framför. Maria pressades in i järnrören vid kortläsaren, men kom till slut igenom. Efter passagen så vänder sig Maria om och fräser "We are people, not animals!" varvid en försiktig röst tillhörande en liten engelsman svarar "It wasn't me". Danskarna hade pressat sig vidare. Dags att hoppa in i kabinen. Liftpersonalen hjälper bra till, tar Marias skidor och placerar i stället på utsidan och Maria kliver in. Då möts hon av ett samlat "njet" från en rysk familj som har släpat in en barnvagn med sovande barn i liften. Familjen bestod av en mor och en far, två skrynkliga pälsklädda babusjkor och ett barn i sjuårsåldern. För att inte barnet i vagnen skulle väckas så ville de vara i fred. Tji fick dem. Står hundratals i kö så kan man inte få egen kupé. Den enda som skulle åka skidor var barnet i sjuårsåldern. Det skulle vara absolut tyst i kabinen, vilket fungerade tills jag ringde Maria.

Det var en rätt irriterad Maria som dök upp så småningom. Det tog ett tag innan adrenalinet var förbrukat. Nästa problem. Vidare färd i systemet var spärrat. Liftarna i Alta Badia och Corvara stod still p g a strömproblem. Så var det hela dagen även om de kom igång med reducerad hastighet så småningom. Vad göra? Fortsätta går inte. Tillbaka innebär hysterisk liftkö igen. Så det var bara att hålla sig där vi var med tillgång till två korta sittliftar och ett par småbackar. Eftersom vi trots allt fick åka skidor så blev humöret bättre och bättre och till slut rent av bra.

Så småningom blev det dags för vår medhavda lunch. Vi satte oss på en sten i solskenet och åt.

Lunch på en sten

Marias skidor tar lunchpaus

Efter lunchen statsade vi på lite "offpist". Det innebar ett hasande runt stenar och videsnår. Jag tog av mig skidorna och gick sista biten när snön tog slut, medan Maria hittade ett snöigt spår och lyckades göra tre svängar till.

Notera Marias tre svängar på sluttningen i bakgrunden

Fram på eftermiddagen så bestämde vi oss för att åka i riktning hemåt. Hade liftkön minskat så kunde vi ta ett par åk, annars hem och sola på balkongen. Returen blev damernas storslalom, en härlig svart pist som ledde ner till liften. Kön var måttlig och vi gjorde nog fyra varv i lift och backe innan vi tog skidbussen hem. Solstunden på balkongen får bli en annan dag.