En skojig lyckträff med Hotell de la Couronne i Argentière,
är att vi bodde där sommaren 2010 när vi gick Houte Route till Zermatt. Vi hade inte förbokat något hotell men hittade detta och bodde där en natt med Karl som hade gått Tour Mont
Blanc. Då väcktes vi kl 6 på morgonen av en stor koflock som vallades uppför huvudgatan
– alla hade en STÖRRE eller mindre koskälla! Nu bokade vi samma hotell utan att
reflektera innan – men när vi kom in kände vi igen oss, och vi fick rummet intill
det vi hade förra gången! Denna gång utan koskällor – bara kyrkklocka.
 |
| Alp-biblioteket på Hotell de la Couronne |
Fredag morgon och bra väder. Vi valde att åka tillbaka
till La Flégère för att få se var vi åkte i tisdags! Det var inga problem att
åka i de översta backarna och sikten var oslagbar. Det har kommit en del snö i
veckan, men den opistade som ligger närmast backarna blir snabbt uppåkt. Snön i backarna
är ändå väldigt härlig och kall. Vi kände oss lika lyckliga som den franska killen i
liften som sjöng för sig själv (eller mig?):
” I see the sky in your
eyes, don’t believ a word what I say…”
Vi fortsatte bort till Brévent-området och åkte där fram
till sen lunch. Då åkte vi hela vägen ner till byn och hittade en pytteliten
restaurang med en minibardisk och plats för 12 kanske 15 matgäster plus en
liten terrass utanför.
Eftermiddagen avslutade vi i Flégère. Från början hade vi
bokat rum till fredag eftersom vi eventuellt skulle åka långloppet
Transjurasienne på lördagen. Men eftersom de definitivt beslutade om loppet skulle gå (på måndagen) efter sista anmälningsdag (på söndagen)
avstod vi från att anmäla oss. Därför började vi försöka hitta boende ett par
dagar till i Argentière. La Couronne var fullbokat och det mesta i övrigt också.
Men till slut lyckades vi få ett rabatterat rum på La Couronne mellan fredag och
lördag. En trappa till upp i det gamla huset – med utsikt över skogen. Dvs
skogen var en brant, ca fem meter från vårt fönster, klädd med hipstergranar* och
omöjligt att se himlen eller något annat än jord, mossa och granstammar. Det
var ett bra rum och frukosten smakar lika bra oavsett vad man inte såg genom
fönstret när man sov.
* hipstergran = gran med skägglav
Lördagsmorgon med utpackning i bilen och färd upp till
parkeringen i Le Tour. Nu skulle vi få se backarna som vi åkte i tillsammans
med Helena och Lars. Strålande solsken, kallt och överallt folk som var på väg
uppför på stighudar. Vid liftslutet kom ett gäng glada norska ungdomar. En av
flickorna utbrast överväldigad, (läses med fördel på norska)
”Åh her er en pausebenk som vi kan sitte på och ta på sjierna. Åh – her
er allt doppellt opp mot hjemme! Backerne er doppelt så lange och solen sjiner
doppelt och man får ha litt krem på läpperne och litt krem på nesen också!”
Snön i backarna var fortfarande härlig att åka i och vi åkte
även utanför, men där det är åkt av andra i lössnön hårdnar den
fort och blir lite bråkigare att svänga i. Vi åkte över till Valorcine också
för att se hur det såg där vi åkte i molnen tidigare i veckan.
Lunch på Ecrine, vi bokade bord på morgonen men fick ändå
vänta ett tag. Det var det värt trots att det var ganska kallt att sitta ute.
Sen kom både maten och solen och värmde på samma gång – underbart ställe.
Till slut var vi tvungna att avsluta en ljuvlig dag i leklandet,
packade in oss i bilen och började köra söderut. Vägen från Chamonix till Serre
Chevalier gick först på motorväg, sen på någon slingrig väg uppför berget –
enligt GPS’en. Frågan är hur man egentligen ska köra? Vi kom fram i alla fall –
men oj vad har vi bokat? Visserligen hade vi läst lite på nätet att det inte
skulle vara en vanlig alpby. Men när vi är framme står vi framför en befäst
borg – med pollare i gatan så att det inte går att köra in. Vi parkerade och
traskade in i en stad som till viss del påminner om gamla stan i Stockholm, men
fullständigt omgärdad av en osannolik befästningsanläggning. Vi fick nycklar
till pollarna och kunde tråckla oss in genom en port och in på de smala
gränderna. Men vi valde fel gata och kunde varken vända eller köra tillbaka
utan vi fick följa ringmuren runt och ut och börja om igen. Vi kom rätt och
lastade av vårt bagage. Lennart körde tillbaka bilen men tog fel port ut och
hamnade nästan inkilad mellan en vindbrygga, stenpollare och en rörlig pollare
som inte var rörlig. Han lyckades tillslut trixa sig emellan utan att skrapa
hyrbilen och kunde parkera utanför.
Söndag och sovmorgon – skidåkning kräver snö, mat och sömn!
Frukost på den lilla restaurangen intill: café au lait, lite müsli, färskt
bröd, charcuteri et fromage regioneaux, croixanter med eller utan choklad,
chokladfondant (!) och en skål med hallon och hallongrädde…. De två sista kunde
jag hoppa över men Lennart njöt av en kvarts chokladfondant. Killen som skötte serveringen spelade härlig portugisisk musik och eldade i en liten järnkamin. Skön söndag - efter DN på nätet
tog vi en tur genom denna märkliga stad. Från början en romersk stad och
handelsstad. Under 1700-talet började försvarsanläggningen byggas efter
militäringenjören de Vauban’s ritningar. Det verkar finnas sju sådana här
anläggningar som alla är världsarv.
Efter rundturen tog vi bilen till en mataffär och bunkrade
för ett par dagar – vi har en lägenhet med kök. Sen fortsatte vi vidare upp i
Serre Chevalierdalen till nästa liftområde, Chantemerle. Där diskuterade vi
bergsguider och skidturer med École du ski Français, men det var nog inte deras
grej. Efter kaffe och underhållning på torget åkte vi tillbaka till Briancon
och letade reda på guidekontoret och lyckades boka en tur på torsdag!! Nu talar
jag franska nästan flytande…
 |
| Crepes på torget i Chantemerle |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar