ALPERNA RUNT 2017, Montafondalen, Gortipohl 2017-01-30 och 31

Måndag morgon lite mulet och den knallblå himlen var borta. Jag hade förlagt mina älskade solglasögon som jag använder både till cykling, längd- och utförsåkning så jag tog med mina ”riktiga” skidglasögon. De ställde till med mer irritation än förbättrad sikt, så jag växlade om och åkte ibland med och ibland utan glasögon. Men det är svårt med flatljus. Vi hade tagit oss till Hochjoch, en bergskam parallell med Nova och Silvretta där vi åkte i söndags. Bergen är branta och taggiga och skidsystemen hänger på bergskammarna. Väl uppe med liftarna åker man en del längs med kammen, runt och emellan stora bergsformationer.

Vi fick fina åk och det var mer och kallare snö här än i Nova. På ett ställe fick man åka genom en lång skidtunnel, knappt 500 m lång, rakt genom berget. Radikalt sätt att få till skidsystemet!

Själva Montafondalen och området är ett område på G. Vi bor i Gortipohl, längre in i dalen ligger Gaschurn, byn innan vår heter St Gallenkirch och sen kommer Grasjoch Tal och lite längre bort ligger Gargellen.

Så kom tisdagen som vi har sett närma sig på väderutsikterna med massa plusgrader och regn. Fyra plus på morgonen och vått ute. Vi drog iväg i alla fall och tog skidbussen upp till Gashurn och upp med kabinen. När vi var på väg in till kabin var det plötsligt en kille i 10-årsåldern som slängde iväg sina skidor, rusade rakt in och skrek något. Sen kom han tillbaka med lillebror i handen. Lillebror var så liten att han hade gått rak under spärren och följt med alla andra och var på väg att kliva på kabinbanan själv. Men han hade en rådig storebror som fixade till det.

Innan mellanstationen började regnet blandas med snöflingor och ganska snart var det bara snö. Massor med snö. Det blev tjockare och tjockare med snö i luften och när vi kom upp var det rena paradiset. De första åken höll vi till i backarna eftersom de inte var helt uppåkta än. Men sen flyttade vi ut utanför och plöjde runt i nysnön som glada barn. Vi åkte om och om igen i samma område, ibland lättade molnen och då fick vi lite grepp om hur det såg ut runt oss. Ibland snöade det så att vi var tvungna att hålla oss inne i backarna för att hålla koll på var käpparna stod så att vi inte skulle åka vilse. Plötsligt hamnade vi i en fun-park som ingen hade åkt i så där fick vi all nysnö för oss själva och ett annat åk gjorde vi genom en bäckravin (utan att hamna i bäcken) och plöjde upp och ner på sidorna som vi gjorde med barnen i Storlien på 80-90-talet.

Snön firade vi med Kaiserschmarrn till lunch, pannkaka skuren i bitar med florsocker och äpplemos – härligt. Sen fortsatte vi åka ett par timmar till.  I nedre delen av backarna blev snön väldigt tung och våt så det sög rätt bra i låren. När vi åkte ner och inte såg mer än två-tre käppar framför oss bestämde vi oss för att avsluta med kaffe och kabinen ner. Vi var ganska våta utanpå och kände oss som glada barn som hade varit ute och lekt en hel dag i snön.

Tillbaka på pensionen duschade vi och gick sen ut i värdparets lilla gårdshus där de bjöd på någon sorts varm fruktdryck spetsad med rom. De andra gästerna var också där och allt ackompanjerades av Österrikisk joddlarmusik.

.