Alperna runt 2017, Silvrettasjön

Äntligen alpint i Montafon. Lite sega på morgonen kom vi äntligen iväg. Det finns flera liftar som tar en upp i systemet och vi valde en som inte alls tog oss upp i systemet. Orten heter Partenen. När vi hade löst våra liftkort så upplyste damen i kassan att det finns inte så många liftar däruppe. Det finns en buss och en släplift. Då insåg vi att vi var i princip de enda med alpin utrustning, alla andra var gångklädda. Men vadå? Stället ska väl ses ändå.

Liften upp var en tämligen ålderstigen kabin, som enligt skylten skulle vara byggd 1994. Det var nog det år den flyttades från förra stället till hit. Mera korrekt gissning för ursprung hamnar på 60- eller 70-talet någon gång. Om vi i Obergurgl hamnade i en seniorvecka vad gäller åkare så är Montafon en seniorort vad gäller liftar. Väl uppe så väntade buss, det var enda alternativet. Och plötsligt händer det...

Till slut kom vi fram till Silvrettasjön. Härifrån kan man se den berömda toppen Piz Buin som gett namn åt den välkända solkrämen piss-brun. Utsikten över sjön var sagolik och enligt väderrapporter så är detta sista dagen vi kan visa en sol-alp-snö-bild. Regn är förutspått för de närmaste dagarna.

Sol över Silvrettasjön

Vi åkte två åk i släpliftbacken. Det tog väl kanske 10 minuter. Sedan var det dags för paus. Skidorna fick värma sig i solen och vi uppsökte hotellet.

Skidor i sol

Medan skidorna solade sig så fokuserade vi på österrikisk kroppsbyggardiet.

Österrikisk kroppsbyggardiet

Klockan var strax före tolv och vi tyckte det var dags att åka tillbaka och ta oss till ett något större ställe för skidåkning. Det visade sig då att bussarna hade lunchpaus mellan 12-13. Det hade den enda liften också. Det fick bli en timmas strosande i området. Sjöarna här är egentligen dammar i någon kraftverksanläggning. Troligen är det kraftverket som har byggt alla vägar och tunnlar. Det är dessutom de som driver busslinjen. Lite byggen pågår här och där. Deras by ser ut som någon sibirisk anläggning.

Kraftverksbyggarbyn på vidda

Sammanfattningsvis fick vi en fantastisk utflykt till ett sagolikt vackert område. Vi fick också välbehövlig vila efter tre dagars löpträning i spår. Om man har rätt utrustning, guide och mera snö kan man gå flera fina turer i området. Kanske en annan gång.

Vid 13-tiden for vi tillbaka med bussen och åkte till Gaschurn. Där tog vi en kabin och kom upp i det riktiga systemet. En snabb lunch till tonerna av österrikisk industrimusik och sedan några fina åk innan dagen var slut. Även här är snön stenhård med snöfläckar. Jag tycker det är ovanligt mycket sådant i år. Kan det vara snöbristen som tvingar fram detta? Tack för våra nya skidor som gör att det går att åka även på lite tuffare underlag. Gondol ner - buss hem. Aftonvard på rummet bestående av ostar från Blekinge, salami från Les Menuires och Falu Rågrut. Nersköljt med lokal öl.