Alperna runt 2017, Montafondalen, Gortipohl 2017-01-27 och 28

Så var det andra och tredje dagen på vårt seriösa träningsläger. Frukost i den lilla frukostmatsalen tillsammans med idel tyskar. Det mesta man kan önska och orka äta och sen ut och valla skidorna. Igår kortade jag fästvallan för att få bättre glid och det hjälpte lite – men det känns ändå inte bra.

Vi siktade in oss på en god lunch i en liten restaurang vid övre änden av spåret. Kämpa, kämpa, varv på varv. När vi hade åkt så långt vi tänkt oss åkte vi upp till restaurangen, tog av skidorna för att kliva in. Låst! Stängt! Jättestängt! Då fick jag brutalt lära mig att ”ab” betyder från och inte till på tyska. Utanför restaurangen stod det att det var öppet ”ab 17.00”.  Eftersom vi inte hade energi kvar att vänta i två timmar, Lennart var närmare väggen än eufori, var det bara att hasa sig tillbaka till hotellet och käka ostkakan som var kvar i kylväskan. Inte så tokigt det heller. Även om vi drömt om både gulaschsoppa, apfelstrudel, kaisersmarren och allt annat gott man kan tänka sig. Kvällen tillbringade vi med ”På spåret” och en serie youtubefilmer om carvingåkning och längdåkning.

Finfina spår i Montafon

Samma ritual idag – men lyckades komma ut lite tidigare. Vi är inte världsmästare i snabba morgnar. Idag var det lite mildare, igår låg temperaturen på fyra minus eller kallare hela dagen. Idag var det väl fyra minus när vi gick ut och upp mot nollan och över efter lunch, men snön är så kall och spåren så fina att det är inget problem.

Efter Lennarts energin-tog-slut-bekymmer igår hade vi laddat ryggsäcken med varmt te, varsin coca-cola, energibars och en macka till Lennart. När jag hade åkte två-tredjedelar av våra varv mötte jag Lennart och då var mungiporna på en helt annan plats än igår. Det lyste om honom och skidåkningen fungerade jättebra. Coca-cola är jätte-bra som energidryck, men man ska nog ha något salt också. Trots chipsen (!) efteråt höll han nästan på att få kramp både här och där. För egen del tampas jag till och från med min vänstra ryggmuskel, någon filé av något slag, som jag har problem med sen ryggoperationen för fem år sen. Men det lustiga var att den blev också lite snällare när den fick coca-cola och energikaka, så nåt kemiskt är det…

Efter dusch och chips åkte vi runt berget till Gargellen för att boka en tur med bergsguide – men det blir nog inget med det. Det är för mycket skare och för lite lössnö. Annars finns det en ”enkel” tur runt berget ”Madrissa” som avslutas i Klosters i Schweiz. Eftersom väderprognosen inte lovar mer snö i veckan som kommer får vi nöja oss med solsken och utförsåkning i backarna. Och det duger ju ganska långt.

Kvällen avslutade vi på en restaurang som hade intermittent el i köket. Det innebar att ibland släktes hela restaurangen ned och servitören gick omkring med sin mobil och lyste upp för gästerna. Till slut var jag på väg att få ett tonårs fnissanfall när hela min fläsksteksskiva slant iväg och hamnade i soffan.