Fredag 31/1
Det är rätt speciellt att vakna i en hytta på 2400 meters höjd, tassa ner till frukosten och sleva i sig ett lass. Sedan packa och ut i backen. Det här systemet är rätt litet men räcker för en förmiddag. Det var helt nypistat och vi började med manchesteråkning.
Maria hittade ett objekt att kopiera till Byxelkrok. En sorts bod att övernatta i med 360 graders stjärnutsikt. Det går att hyra för natten i pisten eller bygga en själv efter samma idé.
Efter ytterligare lite åkning så var det dags att packa in oss i bilen och fara iväg till Toblach/Dobbiaco där starten på nästa lopp ska gå. Jag hade bokat ett hotell mest på slump och det visade sig ligga 150 meter från starten och dessutom vara fullt med svenskar och några norskar som alla skulle åka loppet.
Startkittet med nummerlapparna avhämtades på Grand Hotell, som man lätt kunde förväxla med Grand Budapest Hotell (om ni har sett filmen av Wes Anderson)
Middag på vårt hotell som avslutades med ett höghus bestående av ”tusenblad” och fettkrämer av olika smak.
Det blev natt och
Lördag 1/2
Jag hade stora betänkligheter vad gällde dagens lopp. Rapporten från YR berättade om plusgrader hela natten och hela dagen. Det skulle innebära 42 km i spår som inte håller. Vår tejpvalla är heller inte den bästa i töväder. Det gick att få i sig lite frukost och tandborstningen funkade bra. När vi var klara satte vi oss i hotellobbyn och väntade. Vi hade stoppat ut näsan och det kändes faktiskt lite kyligt. Då droppade ett svenskt par in som hade kört hela sträckan med bil från Cortina på morgonen. De kunde rapportera att det var kallt hela vägen -7 i passet på toppen. Loppet består alltså av typ 1 mil på platten i dalen, 2 mil slakmota uppför och 1 mil ”slakmeda” nerför till Cortina. Summa 42 km.
Alltihop gick så strålande bra! Jag fick revansch för Marcialonga och fick en sluttid på 4:08, Maria kom in strax efter på 4:19. Kalla, fina spår hela vägen utom det sista in till Cortina då solen hade värmt snön till mos. Men vem bryr sig när det är ett par km utförslöpa kvar.
Efter loppet bjöds vi på pastalunch. Många satt ute och lutade sig mot en husvägg i solskenet och åt sin lunch. Det var en riktigt härlig eftermiddag.
Vi tog bussen tillbaka till Toblach vid 15-tiden. Då hade vi segat i stan, ätit lunch och pratat med lite folk. Kvällen innan satt vi och undrade över hur skulle hinna till Cortina innan sista bussen gick vid 16. Jag hade till och med tagit med pengar till lokalbussen och tagit reda på att den sista skulle gå kl 19. Så fel man kan ha.
Tillbaka med bussen passerade vi en fin vy över Tre Cime/Drei Zinnen där vi vandrade för några år sedan.
Söndag 2/2
Transportdag. Vi lämnade spåren i Toblach, vilka idag användes för skejtvarianten av loppet.
Ner genom Pustertal och vidare Adigedalen. Motorvägen förbi Milano och vidare upp mot Aostadalen. Sista milen från Pont St Martin en klättring på smal väg till Gressoney, som var dagens mål.
Vi tog in på ett hotell som jag först inte blev klok på om det var gammalt eller nytt. Förmodligen båda delar. Mycket trä överallt men rum och annat är väldigt ok.
Vakar över hotellet gör Italiens första drottning, Margherita di Savoia. Det är hon med pizzan, men det är en annan historia.
Det var allt för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar