lördag 15 februari 2020

Alperna runt 2020, sista etappen Chamonixdalen

Tisdag 11 februari
Den sista natten i Tignes fortsatte snöandet tills fram på morgonen. Det hade kommit ett bra dump och första funderingarna var om vägen ut var öppen och om vi skulle köra med eller utan snökedjor. Vägen var öppen, bussar och bilar körde som vanligt. När jag såg vår oskottade gata så bestämde jag mig för att det fick bli med snökedjor, i alla fall på framhjulen. Enklast är så klart att sätt på dem redan i parkeringsgaraget. Där är lite varmare och framför allt ingen snö upp till halva hjulet. Idén var måttligt bra eftersom bilen stod en våning ner i garaget och uppfarten var en rätt brant betongramp. Snökedjor är bra i snö, men har inget vidare fäste på betong. Med en brutal manöver kom jag upp och ut. Jag körde till vår entré och parkerade i en oskottad parkeringsficka. Under tiden hade Maria burit ner allt bagage så det var bara att packa ihop och dra vidare. Det hade aldrig gått vägen att köra in och ut från p-platsen utan kedjorna, men när vi kom till stora vägen mot civilisationen så kändes den rätt välskottad så kedjorna åkte av igen. Det är i alla fall bra att träna på dem då och då.


Mot Chamonix-dalen! Ner till Albertville gick det galant. Snön tog snart slut och övergick till regnvåt väg. I Albertville svängde vi av mot en väg som leder direkt till Chamonix, men det var lite konstiga symboler på Googlekartan som antydde avstängd väg. Jodå, den raka vägen var blockerad tydligen på grund av stenras. Alternativet var någon äldre väg som klättrade upp på bergskanten i serpentiner i stället för att gå i dalen. Vi kom i alla fall fram vid ett-tiden och checkade in på hotellet.

Detta är fjärde gången vi bor på samma hotell. La Couronne i Argentiere är ett över hundra år gammalt hotell med massor av charm. Golven går i vågor och knakar rejält, men trivseln är stor, sängarna utmärkta och frukosten riklig. I år hade frukosten kompletterats med ett våffeljärn. Annars är det äggkokarbadet som är den stora attraktionen. Det hänger några ägghållare på kanten i olika färg. Man väljer en av dem, stoppar i sitt ägg och sätter en äggklocka på 7 minuter för löskokt. Argentiere ligger på 1200 möh så koktiderna blir förlängda. Om korttidsminnet räcker i 7 minuter så kommer man ihåg sin färg när klockan ringer.

Onsdag 12 februari
Skidåkning i Grand Montets. Vi åkte runt i systemet. Bra med snö och fin åkning, men det var fostrande hårt på sina ställen. Dessutom kunde vi konstatera att kabinen till toppen på Grand Montets (grekliften) inte gick, inte ens bärlinorna till liften fanns kvar.

Oskar och Fredrika var i samma system idag. Vi träffade på dem på eftermiddagen och fick förklaringen till fenomenen. Att det var stenhårt i pisterna berodde på att det hade regnat veckan innan och sedan frusit på det. Det gav ett stenhårt lager med skare som väl inte den värsta pistmaskin kunde rå på. Att grekliften inte gick beror på att den skadades i en brand i dalstationen hösten 2018. Vid svetsningsarbete i samband med renovering så började det brinna i lifthuset. Då smälte vajern och brast. Båda gondolerna kraschade, i synnerhet den som befann sig i toppen.

Torsdag 13 februari
Det var egentligen rätt hyfsat väder på förmiddagen, men vi var inte så raska idag. Vi valde systemet vid Le Tour och när bussen hade tagit oss dit hade det mulnat på och det började strax snöa. Efter ett par åk tog snöfallet i och det blev snömörker. Det var dags för lunch på ett favoritställe i backen strax ovanför första liften.



Efter lunchen skulle vi åka ner. Snön hade ökat och det gick inte att se till nästa pinne. Långsam åkning tills vi skymtade lifthuset i det vita mörkret. Vi fegade och tog liften ner. Tillbaka till Argentiere för att lämna in skidorna för årets slipning och sedan buss till Chamonix för att shoppa. Jag ville gärna ha en fräck reliefkarta över Mont Blanc-massivet, som vi hade sett på hotellet och även på dagens restaurant. Den skulle finnas i en butik i Chamonix.

Bussresan måste räknas som en del av upplevelseindustrin. Vi lotsades fram av en kolugn chaufför som hela tiden fyllde bussen med pianomusik av Chopin. Bussen var knökad med folk, en blandning av fransoser och göteborgare. Alla var snöiga och våta av dagens väder så bussens fönster immade igen hela tiden. Två av passagerarna längst fram fick uppdraget att hålla framrutan ren och torka hela tiden. En fransman och en göteborgare hjälptes åt och nådde tillsammans över hela rutan. Efter ett tag blev det stopp i trafiken. Det var någon olycka som väl berodde på halkan i den våta kramsnön. Mitt i detta kaos står en helstressad kvinna och försöker sätta på snösockar på sin bil. Bussen haglar av kommentarer och goda råd på omväxlande franska och göteborgska om både kvinnan med snösockorna och hur bussen bäst borde passera olycksplatsen. Busschauffören lirkade fram bussen med hög precision och minimal marginal mellan bilarna medan kvinnan snett bakom mig refererade hela händelsen högljutt bakåt i bussen på gedigen göteborgska. Många tackade för en trevlig tur när de steg av bussen i Chamonix.

Vi travade runt i stan och hittade vår butik. Den ligger mitt emot hotellet som heter Point Isabelle. Det är också namnet på en av topparna i massivet. Den som först bestiger en topp får sätta sitt namn på den och den första som besteg denna topp var en kvinna vid namn Isabelle. Hon var en av de tidiga kvinnliga pionjärerna på klättring på 1800-talet. På den tiden var det stil på folk så kvinnor som klättrade var iförda långkjol och hatt, fattas bara annat!

En reliefkarta kan man inte rulla ihop eftersom den är tredimensionell.  Vi röjde runt i den tomma butiken och hittade två olika kartor båda sisådär 1 x 1,5 meter i storlek. När vi hade bestämt oss för den ena och jag skulle ställa tillbaka den andra hade butiken fyllts med folk. Efter lite joxande lyckades jag riva ner en spotlight från taket. En ilsken mamma typ björnhona tyckte att det var mitt fel att hennes son brände sig på fingrarna när han tänkte plocka upp lampan. Jag var helt oförstående.

Det kändes inte lämpligt att släpa in ett paket på 1 x 1,5 meter på bussen tillbaka så det fick bli tåget. Det är rymligare och dessutom snabbare i snöslasket. Efter ett par stationer så fylls hela tåget med ett stort gäng UCPA-ungdomar. Så härligt de har det tillsammans med skidåkning och hela samvaron på anläggningen.

Denna lyckliga dag avslutades med att vi delade på en baguette och en liten aprikospaj i hotellets lobby. Vi hittade dessutom ett backgammon så vi kunde spela ett par partier.

Fredag 14 februari
Sista dagen på snö. Vi har åkt hela dagen i Le Balm-systemet. Efter nattens snöfall så var det gått om mjuk snö att åka. På sina ställen lite väl mycket. Troligen hade det snöat till ganska sent på natten så några pister var inte pistade. Rolig men tung åkning i röda backen ner mot Vallorcine. Vädret kallades för växlande molnighet. Det betyder mestadels solsken från blå himmel med något enstaka moln på vår höjd som svepte in oss i ludd. Vi passade på att ta en panino på stående fot till lunch medan luddet varade. Sedan mera åkning, åkning. Vi gjorde nog alla nerfarter minst en gång. Det blev en mycket lyckad sista dag i pisten. Två trötta och glada skidåkare avslutade med var sin ”vin chaud” innan bussen till hotellet.


Efter skidåkningen gick vi och bunkrade för hemfärden. Det gäller att passa på och köpa sådant som inte finns hemma, t ex lokala ostar och kaninpaté. Nu sitter jag och skriver dessa rader efter en avslutningsmiddag bestående av ankbröst och chokladmousse för min del medan Maria valde en laxsallad följd av en crème brulée. God natt och imorgon börjar hemfärden med övernattning i Hannover och stormvarning i Sverige för söndagen. Alltid händer det något.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar